Några tankar om dagvatten

De problem som kan relateras till dagvattenhantering är av olika karaktär och kräver delvis olika angreppssätt. Det finns dock stora möjligheter att förebygga eventuella problem och skapa mervärden genom att dagvattenfrågan ges utrymme i den kommunala samhällsplaneringen. 

Först har vi ”Mängdproblemet”

En ökad andel hårdgjorda ytor och/eller kraftigare nederbörd till följd av ett förändrat klimat medför ökade dagvattenflöden. Risken med detta är först och främst fler översvämningar. En uppenbar konsekvens av ovanstående är skador och stora kostnader för samhället. För att komma tillrätta med detta problem ser jag i huvudsak fyra möjliga åtgärder:

  1. Begränsa andelen hårdgjorda ytor genom detaljplanering samt dialog med fastighetsägare, väghållare och huvudmän för allmän plats. Eventuellt komplettera taxor och avgifter med ekonomiska incitament för att nå framgång i snabbare takt. Att begränsa andelen hårdgjorda ytor ger trögare avledning, vilket i förlängningen kräver färre och dimensionsmässigt mindre dagvattenledningar. Resultatet blir lägre investeringar för avledning av dagvatten och färre översvämningar vilket är bra, rent samhällsekonomiskt. Som bonus sker rening av dagvattnet i större utsträckning samtidigt som fler grönytor och ytlig dagvattenhantering tillför både estetiska och pedagogiska värden.
  2. Beakta topologin vid detaljplanering och möjliggör ytlig avledning både vid normal nederbörd samt vid skyfall på så sätt att byggnader och anläggningar inte tar skada.
  3. Bygg anläggningar för fördröjning av dagvatten. Anläggningarna placeras så nära källan som det praktiskt är möjligt. Detta alternativ ska ses som ett alternativ om de två föregående inte är möjliga eller inte är tillräckliga för att uppnå skäliga anspråk på säkerhet.
  4. Det sista och minst tilltalande alternativet, rent samhällsekonomiskt, är att anlägga större dagvattenledningar för att avleda dagvattnet. Detta alternativ är förenat med stora kostnader samt olägenheter för trafik och närboende.

 

”Föroreningsproblemet”

Mänsklig aktivitet medför ibland negativ påverkan på dagvattnet i form av föroreningar. De föroreningar som belastar dagvattnet kommer från olika källor, t.ex. trafik, koppartak, industrier, felkopplade spillvattenledningar mm. För att komma till rätta med dessa problem behövs olika åtgärder och några som jag väljer att lyfta fram är:

  1. Att i första hand se till att föroreningarna över huvud taget inte uppkommer.
  2. Om föroreningar ändå uppkommer, att se till att dessa inte hamnar i dagvattnet eller grundvattnet där de riskerar att kontaminera våra sjöar, vattendrag och dricksvattentäkter.
  3. Att om föroreningarna ändå hamnar i dagvattnet, ta hand om dem så nära källan som möjligt.
  4. Om punkt 1-3 inte är möjligt kan rening ordnas längre nedströms, så kallad ”end of pipe”. Alternativet är dock mycket kostsamt eftersom anläggningarna måste vara tillräckligt stora för att rena hela dagvattenflödet, detta trots att det ofta endast är en bråkdel av flödet som är förorenat.

 

”Grundvattenproblemet”

En viktig aspekt är att ökad hårdgörningsgrad och därigenom ökad dagvattenavledning påverkar grundvattenbildningen. Med ändrade grundvattenförhållanden, t.ex. sänkt eller fluktuerande grundvattenyta ökar risken för sättningar på byggnader och anläggningar med skador som följd. Det är därför av stor vikt att kommunen vid sin detaljplanering strävar efter en bibehållen grundvattenbalans.

 

Ovanstående låter kanske inte så svårt men ställer höga krav på de parter som har mandat att påverka utvecklingen. Berörda förvaltningar måste hitta former för samarbete och beslutsfattande kring dagvattenhanteringen. Detta kräver i sin tur en god och långsiktig planering samt att de investeringar och åtgärder som planeras har bred politisk förankring. Vidare finns en pedagogisk utmaning i att nå ut med budskapet till allmänheten, till fastighetsägare och verksamhetsutövare som alla måste ta sin del av ansvaret.

 

 

 

Kommentarsfunktionen är avstängd.